gulle

Det är första advent idag och jag och pappa har plockat ner adventsakerna från vinden där de har stått och dammat under sommaren. Fast i de flesta hus så verkar de som bor där kommit längre än att bara plocka ner ljusstakarna och stjärnorna från vinden, de flesta har sedan länge också satt upp sakerna i fönstrerna och dekorerat sina dörrar och träd med kransar och ljusslingor. Och visst är det trevligt när gatlycktorna får lite hjälp med att lysa upp de mörka kvällarna men känns det hela inte lite påtvingat? Lite mer som att det är ett måste att plocka ner prydnaderna från vinden än en vilja att faktiskt pynta i hus och trådgård. Sedan har vi ju en stundande julruschen då alla ska ut och i stress och panik hitta klappar åt alla de känner, hur påtvingat är inte detta fenomen egentligen? Jag kan också historien om de tre visemännen som kom med gåvor till Jesubarnet, för det är väl därför vi ger gåvor till varandra? Har dock svårt att tänka mig att de gav ljudböcker (som spås årets julklapp) till barnet i krubban. Jag vill egentligen inte vara negativ inför julen och stämmningen som den skapar, men just nu har jag bara ingen energi att lägga ner på pynt och bak, vilket kanske har sina orsaker i och för sig.  Men min chokladkalender tycker jag om, idag var det en gunghäst som motiv. Undra vad det blir imorgon?