Ett pussel
Ibland kommer de där tillfällena då man vet att man borde vara tyst och inte säga ett ord. Men så kommer infallen, viljan och nästan begäret att få berätta, bara något lite. Hemlighetsfullt. En liten hint. Men då är man redan på väg att berätta allt och genast så är det ingen hemlighet. För tillslut kan man inte vara tyst längre och alla hintar blir en hel sanning fylld av finurliga pusselbitar i rätt, eller kanske fel ordning. Jag tror inte jag skulle reagera så bra under tortyr.
Vacker.
Vacker.
Kommentarer
Postat av: V
börja berätta tack... skriv inte sånt här så man blir helt nyfiken!
jag skulle förövrigt också falla pladask i en tortyrsituation, om det kan vara till nån tröst :)
Postat av: V
börja berätta tack... skriv inte sånt här så man blir helt nyfiken!
jag skulle förövrigt också falla pladask i en tortyrsituation, om det kan vara till nån tröst :)
Postat av: sys
hoho mig kan nån fresta med lite kladdkaka sen sjunger jag som lasse berghagen. eh.
Trackback