gulle

Minns ni på dagis när man lekte där där russinleken? den där då man skulle tänka på ett russin och sen fick den andra äta russin tills den valde just det utvalda lilla ynkliga russinet? Detta kunde ju som ni säkert minns ta sin stora tid och var egentligen inte en särskilld rolig lek för någon inblandad. När man fick välja russin att äta ville man absolt inte välja "rätt" för då fick man ju inte ät fler och hade ångest inför varje val, och var man den som skulle tänka på ett russin önskade man att den andra skulle välja det snarast möjligt så att man fick äta... Var det inte så leken gick till? Och inte kan den har varit en dagisfrökens favolek heller, små kladdiga russin som gör små barnfingrar kladdiga. Jag tror att denna lek kan vara bakgrunden, kanske rent av anledningen till att jag nu inte kan äta bara några russin utan liksom slänger i mig dem i klasar, även fast jag vet att det gör ont i magen då. Naturligtvis så kan jag ha fel, men jag kan inte riktigt förstå vad just russinleken skulle vara bra för annat än få barn att äta russin. Vilket de säkert skulle gjort helt frivilligt ändå, det skulle jag gjort i alla fall. Och allt detta kom jag att tänka på bara för att jag är sådär russinkladdig om händerna.