gulle

Nu sitter jag framför datorn i arbetsrummet, tänkte jag skulle säga vilken eftersom det finns fler. Egentligen gör det ju ingen skillnad vilken datorn jag sitter vid, det var mest för att skapa en stämmning och en bild, i alla fall för de som sett vårt arbetsrum som jag började med de orden. Rummet är även idag en kosmisk katastrof och jag tror kanske att jag i höst ska ta på mig att fixa i ordning just detta rum, det behövs liksom. Jag vet inte riktigt vad det är jag ska skriva om idag men det brukar ju visa sig tillslut, på något underligt vis. Kanske ska jag skriva om övriga saker, sådana saker som man inte skriver om. Då gäller det bara att fundera ut vilka de är och sedan lyckas sätta ord på dem. Hum. En övrig sak är i alla fall att jag tydligt visar en förkärlek till kommatecken, jag använder dem i både tid och otid. Vet inte ens om jag använder dem på rätt sätt, rent grammatiskt alltså. Jag var aldrig speciellt på på grammatik och det har inte blivit bättre sedan skolan slutade direkt. Att jag idag har ätit tacopaj med curry hör säkert också till världens kanske banalare händelser så jag placerar det under kategorin övrigt. Fast pajen var god och sällskapet trevligt förstås. Mitt sällskap innan idag då jag åt banan var också trevligt. Se hur mycket övrigt rymmer! Övrigt är liksom resten och resterna, kategorin som rymmer allt annat och ibland ingen ting. En fantastiskt kategori. Så det så. Nu blev ju inte så mycket vettigt sagt men övriga saker behöver inte vara roliga, det finns ingen press på dem att underhålla. Skumt.

Sommartider hej hej sommartider, på väg mot vinter med en hastig fart. Visst är det så att dagarna bara rusar förbi som ett pendeltåg utan broms? Man kan varken stoppa tåget eller tiden. Tåget stannar kanske tillslut i och för sig, men tiden är ostoppbar. Vad finns det mer som är totalt omöjligt att stoppa egentligen? Det kan inte vara många ting. Hum. Men temat tid rymmer också en himla massa kapitel, där det största och mest svårlösta eller lästa måste vara vad man i alla sina dagar ska göra av all tid och hur det kommer sig att den i alla fall aldrig verkar räcka till. Det är lite av livets gåta, kanske är svaret livets mening? haha. Nej nog med det ytliga filosofisnacket och låt oss fortsätta med det mer väsentliga vardagssnacket... Ikväll har jag och Josefinfin fikat te, daimglass och nougatsås, som hade bäst före datum i mars och sett årets sista allsång. Mys såklart. Vi pratade en hel del också om olika viktigheter och oviktigheter, och om Ica Maxi förstås. Just det ämnet faller varken undet viktigheter eller oviktigheter nämligen. Ändå finns det alltid något att säga om det.

Istället för nyårslöfte så tänkte jag instifta höstlöften. Saker du ska ta tag i under hösten helt enkelt. Josefin och jag, vi ska till exempel bli mer kulturella. Vilket passar utmärkt om jag nu ska läsa kulturanalys, det är helt oklart och högst oväntat i och för sig men att smaka av kulturen i stan kan ju aldrig skada. Hoppas jag, jag vill ju inte göra mig illa. Sen ska vi på kryssning också, min första. Fler löften har jag inte riktigt ristat in i stenen än, men det kommer säkert.  Det är kul att skriva blogg ibland, jag ska nog minsann försöka gör det lite oftare. Om inte annat för att kanske roa andra en stund. =)

Idag har jag varit duktig och samlat poäng till potten som vi vet alla föräldrar har även fast de aldrig kommer erkänna det. Mamma skulle ha sina arbetskamrater här på after work, eller efter jobbet som man skulle säga på vårt tjusiga språk, bara att det inte låter lika tjusigt på vårt språk. Jag antar att de som brukar använda after work mer frekvent redan har kommit fram till att efter jobbet liksom inte riktigt är lika charmigt och att det är därför som svenskan inte används i det avseendet. Vad nu after work faktiskt är förtäljer inte historien. Ärlig talat vet jag inte för jag har var inte hemma när folket välde in. Då åkte jag nämligen till mitt alldeles egna jobb. Men jaja, det som gav mig poäng var inte denna utbrodering av vad ett ord är eller inte är, eller ens på vilket språk. Utan för att jag frivilligt erbjöd mig att skära grönsaker och dylikt som det skulle bjudas på. Sedan utan att hon sa något så hade jag sopat trappan innan hon kom hem. Jag vet att jag inte har skapat världsfred med dessa enkla gärningar, men det blev frid här och det är jag ganska nöjd med för tillfället. Världen kommer sen...

Do people secretly lust after you?
At last I am born (Morrissey)

How can I make myself happy?
Saint Robinson and His Cadillac dream (Counting Crows)

What should you do with your life?
The Shining (Badly Drawn Boy)

Will you ever have children?
Be bop a Lula (Gene Vincent) Det är ju en rolig sång att sjunga för dem kanske? =)


Jag har inte fuskat men ingen av låtarna låg i en musikmapp jag skapat, så det kanske ínte är så trovärdigt i alla fall...

Just nu känns det som om mitt liv endast består av att jobba, nog för att jag trivs mycket bra i min lilla Ica Maxibubbla så vore det kanske kul att bryta sig ur och liksom sväva fritt en stund. En resa? Jo det var väl tal om det. Men om jag nu reser bort ett tag, säg en månad eller två så kommer jag kanske aldrig att få kliva in i Maxibubblan igen och jobbet vill jag ju ha kvar.... Detta är problematiskt och svårt, faktiskt. Men att längta bort från vardagen är jag ju knappast ensam om att göra. Jag tror vi får leva på minnen från ljusa stunder tills vi har möjlighet att åter uppleva några. Som sommarminnen! Härliga sommar! Jag har fortfarande kvar solranden efter Roskildebandet. Undra om den är kvar till i sommar och då kanske den får sällskap av en ny rand ? Det skulle jag önska.

Ikväll det det House-kväll hos Magnus och snart kommer Helly hit för vi ska baka scones, därför är det nog bäst att jag torkar mitt nyfärgade hår nu. Imorgon är jag för övrigt ledig och då ska jag, Jessica och Josefin gå på promenad längs vattnet och dricka varm choklad i det där lilla söta cafét i Edsbergsparken. Mys.

Jag vet att jag i mitt förra inlägg var kraftigt negativt inställd inför julen och jag tror att den känslan är kvar än idag, men trotts mitt motstånd så har jag köpt alla julklappar, varit på fler än en glöggbjudning/fest/spelkväll, bakat ett pepparkakshus som blev väldigt fint, fått julkort, sett snön falla och pyntat lite i huset. Jag tycker nästan det är lite imponerande, ehh. Om jag inte hade gjort alla de tidigare nämda sakerna så skulle jag nog märkt att julen var i antågande på grund av alla prinskorvar, köttbullar, saffranspaket och clementiner som säljs på jobbet. För att inte tala om den lätt spektakulära och stadiga folksamlingen vid julskinkan. Folk är föresten kräsna, gnälliga och har ätit alldeles för få pepparkakor för sitt eget bästa och för mitt bästa också för den delen.


Detta blev inget vidare bra inlägg, tråkigt men sant. Lite som det faktum att snön kommer smälta bort mycket snart. Sant är också att Micha fyller hela 20 år idag och det är ju inte tråkigt utan antagligen väldigt roligt. Nästa år är det min tur att fylla just den åldern, undra om jag fortfarande rensar ruttna frukter och svarar på frågor om julskinka då? Frågor som jag inte kan svaret på kan jag ju tillägga.

Idag har jag förätit mig på både citron- och chokladkaka och ändå finns det kaka kvar. De står där nere i köket och liksom frestar alla som går förbi. Mias trevliga vänner har varit här idag och hjälpt oss med det ansträngande arbetet att äta kakor och så har de hjälp oss inviga pappas nya TP-spel. Som tack för hjälpen fick några av dem med sig pastasallad hem eftersom vi igår lyckades göra hur mycket pastasallad som helst. Det var roligt att spela spel och passande nog så vann födelsedagsbarnet över oss alla. Grattis! Till vinsten och på födelsedagen!

För att fortsätta med berättelsen om mitt liv de senaste dagarna så ska jag nu i okronologisk ordning berätta att vi igår var på fest i Vaxmora minsann. Vilka vi innefattar är jag inte riktigt säker på och ändras nog med tiden och i takt med att jag får minnet tillbaka. Jag lyckades ringa och skriva meddelanden till fler än jag egentligen kanske borde. Vickan borde ha stoppat mig tycker jag. Humf. Fast å andra sidan så kom vi ju gemensamt fram till att det ofta är väldigt roligt att höra av sig till folk som man inte brukar prata med just när man inte är helt nykter. Det kan till och med vara mycket roligt, och får man rätt svar kan det göra hela kvällen. Tvärtom också förstås, besvärligt nog. Så för rättvisans skull så skyller jag inte på Vickan, utan mest på mig själv. Som vanligt kanske.