I want to save you

Jag har glömt nästintill all spanska och det är väldigt tråkigt tycker jag, lite jobbigt också för imorgon ska jag till Vaxholm med en spanjorska och två svenskor som defintivit kan mer spanska än vad jag någonsin har kunnat. Det jag vill säga med detta är helt enkelt att jag nog inte kommer säga så mycket på vår utflykt imorgon och att spanska vore bra att kunna, tydligen. Kanske kan vi kommunicera genom kroppsspråk Mireya och jag? Hon masserar mina ömma axlar och jag blir glad? Jag knuffar henne i vattnet och hon blir blöt? Kan det funka tro ...?


Jag har sjuka humörsvängningar och kvällarna är värst, speciellt när jag är ensam och jag vet verkligen inte  varför svängningarna når så djupt. Kanske hade getningen som stack mig något nedstämmande gift? Hoppas det försvinner snart, både för nedstämdheten och för att det stort, rött och kliar massa!
Det finns massa saker som jag vill ska vara annorlunda men det finns väldigt lite jag kan göra för att förändra de flesta. Och sedan finns ju det sakerna som jag vet att jag skulle kunna förändra, rent av förbättra om jag försökte men jag har ingen aning om hur jag ska bära mig åt. Otillräcklighet är en jobbig känsla. Glä!





Livet...?

Idag har jag och Helly varit sådär härligt pessimistiska som man bara får vara då och då. På vår utflykt ner till edsviksstranden för att sova kom vi till exempel fram till att livet bara är en resa mot döden och att varje dag och händelse är ett steg mot just detta slutmål, så varför samla på sig massa saker? När man i alla fall kommer förlora dem då man ,ja.. dör. Taskigt men sant. Fast som tur är så innefattade resonemanget också lite ljuspunkter och en bra inställning som absolut är värd att anamma.

Och så var jag på min livs första vettiga anställningsintervjuv idag. Hos Jockes chefer på Arlanda. Vem vet hur det går men jag klarade i alla fall att svara på frågorna utan att göra bort mig helt, eller jag tror det i alla fall. Hum. Hur som helst känns det som en av de vettigaste sakerna jag gjort på länge, vilket är bra för då kan jag känna mg lite duktig ett tag.



Idag så fyller Markus 20 år. Grattis till honom!

I´m here without you ...

Idag ska jag och Helly pyssla sen ska vi på middag hos Joakim för han åker snart till Boden i 11 månader. Det är lång tid att vara så långt borta tycker jag. Men innan jag kan trampa iväg till Helly på min cykel utan stöd så måste jag vänta på att tvättmaskinen ska tvätta klart och så måste jag göra lite mat till systra mi för hon bad så snällt. Och så måste jag ta på mig något annat än mjukisbyxor kanske. Jag ville bada och sola idag men solen har gömt sig bakom molnen och verker inte alls vilja komma fram idag, tråkigt för mig som har alla möjligheter att vara ute hela dagarna, men bra för alla ni som jobbar och sliter för då slipper ni ju längta ut liksom. Helly sa att vi kunde åka till simhallen och bada men även om simhallen har blivit fin och så efter renoveringen så är det inte riktigt samma sak som att bada utomhus en fin sommar dag ju. Nej simhallen får vi åka till i vinter när isen har tagit över och det inte finns någon möjlighet att bada ute, utom i isvak då.
Förstår ni nu att det är svårt för mig att skriva roliga och intressanta bloggar när jag inte gör något annat än städar, tvättar och sover på dagarna. Jag har i och för sig bakat matmuffins som det så fint heter. De blev goda. Smaka? =)

Jag måste be om en lite tjänst bara ... när jag börjar svamla så här så måste ni lägga en hand på min axel eller säga något lugnande för annars kan det hända att jag inte tystnar förren all luft i mina lungor är slut och jag svimmar. Pust.