gulle

När jag var liten, kanke fem eller sex år så fick jag en jättestor nallebjörn. Den hette Molly och bodde i mitt rum, jag tyckte väldigt mycket om min björn. Men när jag blev arg och jag minns att jag blev det ganska ofta så så brukade jag rusa till mitt rum och slänga igen dörren i vrede och ta upp Molly och slå henne och bita henne medan jag skrek och grät. Sen lite senare när jag hade lugnat ner mig så fick jag jättedåligt samvete över att jag hade varit så elak mot henne och då klappade, kramade och pussade jag henne istället. Nu vet jag inte var min stora björn är och jag saknar henne. Jag antar att jag har lagt undan henne nångång när jag tyckte att det var fjantigt att ha en stor nalle i sitt rum men jag tror att jag skulle må bra av att få krama henne ibland, hon är så där mjuk och söt som bara en björn kan vara. Jag kan inte minnas varför jag var så upprörd, men det hade säkert med mina föräldrar att göra. De hade säkert tjatat och gnatat till bägraren inte hade något annat val än att rinna över. Att jag sedan gick och bett min nalle var antagligen en stor överdrift. Men det hjälpte för stunden. Jag ska fråga mamma imorgon om hon minns vars Molly tog vägen och sen ska jag lägga mig och sova på köksmattan för det brukade göra mig så lung när jag var liten. Det är få saker jag minns från det att jag var liten faktiskt, ibland berättar mamma eller papap saker som jag helt har glömt. Ofta är det ganska traviala saker men ibland så är det kanske saker som man borde minnas. Tydligen har jag satt ett kycklingben i halsen och blivit blå och första gången jag hälsade på hos våra grannar är i sollentuna så bet jag sönder deras glas. Helena har ett minne av att vi är utklädda till häxor och går upp på scenen i centum, det har jag absolut inget minne av. Antar att jag har ett väldigt selektivt minne och tur är kanske det. Men Molly minns jag även om jag nog glömt henne för en stund.

Så där ja, nu är resan bokad och betald och jag är snart arbetslös. Men sånt får man väl ta. Åker gör vi i alla fall den trettonde januari. Det är en söndag så jag förväntar mig en stor avskedskomitté som vinkar på arlanda. Hem kommer vi den tionde mars och då vill jag att alla händer är i luften igen. Under tiden vi är borta ska vi ha hur kul som helst och jag tänker komma hem minst lika brun som förra gången. Om jag nu kan bli brunare än så. Jag, Josefin, Jesper och Matilda kollade på bilder från min och Marias resa igår, del två och herregud så brun jag var. Det var det nästan det enda mina medåskådare sa. hehe. Men tillbaka till nutiden, jag har just repat mig efter lite sjukdom även om förkylningen inte lämnar mig ifred riktigt. I helgen så ska jag ut med några jobbarkamrater och på lördag försöker jag organisera en lek/sprit-fest hos Magnus. Han verkar lite butter till idén dock. Men jag övertygar så mycket jag kan. Varför jag snart är arbetslös beror på att jag måste säga upp mig från Maxi när jag ska ut och resa, de godkänner inga tjänstledigheter längre.. plötsligt. Det känns lite jobbigt att inte ha ett jobb när jag kommer hem i mars men nångång måste jag faktiskt sluta på Maxi och då får det väl vara då. Så om någon känner någon som behöver mig som anställd i mitten av mars, säg till. Nu ska jag strax sova men först ska jag leta efter kläder jag kan måla i imorgon. Maria ska flytta och hennes väggar behöver färg! Famntag!

Idag har jag varit på resebyrån Kilroy för andra gången i år och bokat en resa. Denna gång med min kusin Nina och hennes vän Julia. Vi ska till Thailand, Vietnam, Kambodja och Malaysia. Jag tror att det bara kan bli bra faktiskt, speciellt eftersom vi ska möta upp Josefinfin och Jesper där och liksom resa med dem. Sen ska jag få bo i deras lägenhet för de kommer hem två månader efter vad vi gör. Jag gillar tanken på våren faktiskt. Det jag mer har gjort idag är bland annat att jag har tvättat lite, putsat fönstret i mitt rum och promenerat i skogen själv eftersom jag misslyckades med att få med mig någon att promenera med. Kännde mig en aning misslyckad. Jag möte många hurtiga joggare dock och speciellt en med en hund. De var bekanta till mig. Sen började jag klistra in bilder från resan i våras i ett album men så plötsligt tog limet slut och då var jag och Josefin tvugna att åka till maxi och inhandla ett nytt stift. Så nu är albumet färdiglimmat, i alla fall tills dess att jag framkallar nya bilder. Det ska bli ett album fullt av resor! Men nu är mammas kompis Ingrid från Ö-vik här och datorn hänger sig skrämmande mycket, så det är nog bäst jag publicerar och går och hälsar på nordboen. Sen kan båda jag och datorn vila hela natten.