gulle

När jag var liten, kanke fem eller sex år så fick jag en jättestor nallebjörn. Den hette Molly och bodde i mitt rum, jag tyckte väldigt mycket om min björn. Men när jag blev arg och jag minns att jag blev det ganska ofta så så brukade jag rusa till mitt rum och slänga igen dörren i vrede och ta upp Molly och slå henne och bita henne medan jag skrek och grät. Sen lite senare när jag hade lugnat ner mig så fick jag jättedåligt samvete över att jag hade varit så elak mot henne och då klappade, kramade och pussade jag henne istället. Nu vet jag inte var min stora björn är och jag saknar henne. Jag antar att jag har lagt undan henne nångång när jag tyckte att det var fjantigt att ha en stor nalle i sitt rum men jag tror att jag skulle må bra av att få krama henne ibland, hon är så där mjuk och söt som bara en björn kan vara. Jag kan inte minnas varför jag var så upprörd, men det hade säkert med mina föräldrar att göra. De hade säkert tjatat och gnatat till bägraren inte hade något annat val än att rinna över. Att jag sedan gick och bett min nalle var antagligen en stor överdrift. Men det hjälpte för stunden. Jag ska fråga mamma imorgon om hon minns vars Molly tog vägen och sen ska jag lägga mig och sova på köksmattan för det brukade göra mig så lung när jag var liten. Det är få saker jag minns från det att jag var liten faktiskt, ibland berättar mamma eller papap saker som jag helt har glömt. Ofta är det ganska traviala saker men ibland så är det kanske saker som man borde minnas. Tydligen har jag satt ett kycklingben i halsen och blivit blå och första gången jag hälsade på hos våra grannar är i sollentuna så bet jag sönder deras glas. Helena har ett minne av att vi är utklädda till häxor och går upp på scenen i centum, det har jag absolut inget minne av. Antar att jag har ett väldigt selektivt minne och tur är kanske det. Men Molly minns jag även om jag nog glömt henne för en stund.