gulle

Idag klockan 12 var deadline för hemtentan och eftersom jag är så rädd för att vara sen så lämnade jag in den tjugo över elva. Inte jättemycket för tidigt kan tyckas men då vet ni inte att den nya kursen inte började förrän ett. Och då har vi inte heller tagit med min skräck av att äta lunch offentligt i beräkningarna. Jag förväntade mig alltså att spendera en och en halv timme inklusive lunch ensam på universitetet. Faktum är att det för mig är en väldigt skrämmande tanke, men som tur var så sprang jag först på Peter och sedan hade Elisabet och Tinna tid för lunch. Phu. Så det hela löste sig ju bra och den nya kursen som heter genus och sexualitet (fast på engelska förstås) verkar också bra. Min nervösitet inför den ensamma luckan i schemat blev ju inte direkt bättre av att resan till universitetet gjorde mig ganska mycket illamående. Trotts det negativa i att må illa tycker jag att det kan vara lite intressant att hitta nya sätt som skapar denna känsla. Att läsa en lång text på en dataskärm är till exempel en dålig idé. Och en grej som jag har upptäck på friskisgympan (som jag för övrigt var på idag) är att det är väldigt vanskligt att för snabbt vrida huvudet åt höger och sen till vänster. Detta är alltså något som alla andra i salen alltid verkar klara av. Why? Ja fråga inte mig.   

Så vad har jag lärt mig idag, jo att man inte ska vara rädd för att vara ensam för oftast hittar man någon välkänd själ. Och gör man inte det kan datorer vara en trevlig hjälpa att fördriva tid med, om man aktar sig för att läsa långa stycken så klart, då blir det bara jobbigt resten av dagen. Fast jag har inte lärt mig att äta själv på allmän plats än. Klassas det som en fobi tro?

På torsdag är det brännboll och på lördag göteborg!